Sommaren 2012 hade jag jättejobbigt med ryggen, fick ont av i stort sett allt. Gick till min läkare igen och sa att det här funkar ju inte! Berättade att både naprapaten och en sjukgymnast misstänkte att det var höger bäckenled som var orsaken. Fick remiss för datortomografi. Svaret blev att inga förändringar eller inflammationer syntes. Men värken försvann ju inte för det. Fick starkare värktabletter, men de hjälpte inte ändå. 

Den som jag fått bäst förtroende för var ändå osteopaten så jag ringde och fick en ny tid hos honom. Väl där bröt jag ihop för nu var jag totalt slut även psykiskt. Han kände att han inte riktigt visste vad han kunde göra för att hälpa mig, utan ordnade en tid hos en kollega, en osteopat som hade en klinik hemma. 

Det besöket var första gången jag kände att nån faktiskt förstod mina problem, det var så skönt! Efter en noggrann undersökning kunde han säga vart jag hade ont, vilka muskler som var starka eller svaga m.m Han gav mig lite hopp! Nya, försiktiga övningar att göra hemma och ny tid om två veckor. 

Våren 2012. En ytlig bekant till mig som också hade ryggproblem tjatade så fort vi sågs att jag skulle följa med till en kiropraktor. Grejen var bara att han behandlade även hästar så själva behandlingen skulle äga rum i ett stall... Hm... mycket skeptisk var jag... Men till slut följde jag med. Allt kändes väldigt skumt måste jag säga, vi var 5-6 personer som träffades ute på stallgården, de andra hade varit där tidigare (och överlevt). Sen gick vi in i sadelkammaren där en brits stod, vi fick knappt plats runtom. Sen fick vi lägga oss där en i taget varpå kiropraktorn (en gammal farbror som knappt kunde gå) knäckte och vred i våra ryggar och nackar, kändes totalt livsfarligt. På kvällen hade jag huvudvärken from hell... 

Jag kämpade tappert på med mina övningar och besökte osteopaten några gånger till. Till slut gav jag upp, det var långt att åka varje gång, det var dyrt och jag såg ingen förbättring. Varje gång jag tränade hemma eller var hos osteopaten fick jag bara mer ont. Till slut kände jag bara LÅT MIG VA! Jag hade som minst ont ju mindre jag gjorde. Jag jobbade och var nästan aldrig sjukskriven, men väl hemma stupade jag i soffan på värmedynan. Deppigt värre. 

Hösten 2011 fick alla på jobbet gå på hälsoundersökning. Det var kontroll av blodtryck, blodvärde, blodsocker samt ett cykeltest. Det var även frågor om allmäntillståndet och jag berättade om min rygg som sög all kraft och energi ur mig... Det visade sig att de hade ett samarbete med en osteopat i en stad fem mil bort, och jag kunde få en tid hos honom. Javisst, jag provar allt... 

Veckan efter besökte jag osteopaten som gjorde en grundlig undersökning, kändes mycket noggrannare än någon tidigre gång. Han kallade även in sin kollega för att diskutera behandling/övningar. Båda kändes mycket kvalificerade och kunniga. De sa att visst kan bäckenleden vara en orsak, även mina diskar i ryggen, men det viktiga var att få balans i kroppen och träna de muskler som var svaga. Så nya övningar och nytt besök efter ett par veckor! 

Smått desperat och lite deppig efter en sommar med ständig värk ringde jag och fick tid hos en annan läkare, hade nu bytt vårdcentral. Ny undersökning... Fick nu remiss till magnetröntgen. Otroligt nog fick jag tid fort! Svaret på detta blev ungefär detsamma, lågt mellan L4-L5, och nu såg man även att det var trångt runt nerven på höger sida. Detta kunde kanske förklara mina problem med värk i ryggen och även ner i höger ben. Jaha, och vad gör man åt detta då? Jo, gå till sjukgymnast och träna! Lätt att säga när allt gör ont! Vid det här laget kunde jag inte gå ut och gå, inte cykla, inte ta hand om min trädgård, inte dammsuga... Deppigt! 

Sommaren 2011 blev ryggen sämre, dessutom började jag få ont i vänster axel och arm, troligtvis för att jag hela tiden försökte skona ryggen och överansträngde andra kroppsdelar istället. Ringde och fick tid hos sjukgymnast 3, en manlig som jag fick gott förtroende för. Han misstänkte också höger bäckenled och jag fick nya övningar. Under sommaren gick jag regelbundet till honom och fick även massage för axel och skuldra. Tyvärr hjälpte det inte, fick mest ont av dessa övningar också. 

I början av sommaren 2011 fick jag tipset att prova att gå till en naprapat, så det gjorde jag, jag var ju beredd att prova allt. Ny undersökning då förstås... Hon hade en teori om att bäckenleden på höger sida kanske var boven i dramat och försökte knäcka loss den, aj, aj, aj... Fick nån övning att göra också förstås. Ny tid o ch samma behandling efter en vecka. Ingen förbättring, fick bara ont av både behandling och övningar. Eftersom det var kostsamt även ekonomiskt så gick jag inte dit mer. 

Efter att ha fått så ont efter besöket hos sjukgymnast 2 insåg jag att nåt faktiskt var fel, på riktigt. Jag bokade därför tid hos läkare på vårdcentralen. Fick träffa en äldre, manlig läkare. Dags för avklädning och undersökning igen... Det slutade med remiss till röntgen, vanlig slätröntgen. Efter några veckor fick jag svar på posten, något lågt mellan kotorna L4 och L5, alltså två kotor i ländryggen. Doktorn trodde dock inte att detta orsakade mina problem utan tyckte jag skulle träna, blev det inte bättre fick jag återkomma.