De bra dagarna är över... Synd att jag inte lyckades ta vara på dom mer... Ska försöka nästa gång det inträffar. Igår började det illvärka och bränna, i höft, ben, ljumske och ländrygg. Usch va tråkigt det är. Nu känns det skönt att ha den där ortoped-tiden... hoppas bara det ger något. 

Ligger och vilar nu för i eftermiddag ska jag med min 5-åring på kalas hos en dagiskompis, misstänker att han inte vågar va där själv, de leker inte särskilt ofta men kul ändå att bli bjuden :-)  Min sambo har jour på sitt jobb så han kan inte följa med. 

  Tips på ett jättebra nagellack! Säljs på apotek Hjärtat och sitter som berget! 

  Tips på bra och spännande bok! Ny serie av Marie Jungstedt. Brukar läsa ett par sidor varje kväll efter att jag läst igenom de 7-8 bloggar jag följer... ;) 

Trevlig helg och kram!

Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för tillfället... Den här veckan har det kommit av sig lite, min pojk är hemma med vattkoppor så två promenader per dag fick jag lägga ner. Men en har det blivit i alla fall, på 15-20 minuter. Nu börjar jag längta efter vår, vill inte gå i snö, halka och kyla mer :( Mina stabilitetsövningar har jag gjort också. I tisdags blev det ingen akupunktur för min sjukgymnast var sjuk, jag hoppas det blir av imorgon, jag tror faktiskt det gör lite nytta. 

Även om jag är sämre igen jämfört med de fyra dagarna förra veckan när jag var rätt okej, så tycker jag nog att det är liiite bättre i stort sett. Känns inte som jag behöver vila lika mycket, eller lika långa stunder, längre. Eller har jag vilat för mycket förut? Ja, ja, jag vet inte. Har ju inte testat några större utsvävningar heller så egentligen är väl skillnaden inte så stor. Har kunnat sova rätt bra ett tag, också ett gott tecken, när det är som värst är det ju hopplöst att sova, ingen ställning funkar, det bultar och värker. 

Den 24/2 blir det avstämningsmöte med fk, min chef och min läkare (som jag träffat en gång) och den 25/2 ska jag få kortisoninjektion i ett muskelfäste. Först är det ortoped den 9/2. Och gynekolog på måndag, mycket att se fram emot ;) 

Kram! 

Vågar knappt skriva det här... I fyra dagar nu har det känts rätt okej... Visst, en lätt molande värk har jag, i ländryggen och lite i höft och lår, men inget som jag inte kan leva med! Kommer faktiskt inte ihåg när det var så här sist, nån gång före operationen kanske. Ändå har jag inte tagit det särskilt lugnt denna vecka, fler promenader och även mer stabilitetsövningar än tidigare. Dessutom är min 5-åring sjuk (vattkoppor har han stackarn) så det blir mindre vila än vanligt för mig, mer lek. 

Det är så konstigt hur fort det växlar också, i måndags kväll hade jag så himla jobbig värk, låg och vred mig i soffan för det bara illvärkte i både rygg, höft, ljumske och ben. Då fick jag liksom nog och ringde ju ortopedmottganingen på tisdagen och fick en tid 9/2. Sen är det plötsligt bättre... Va fasen? 

Missförstå mig inte nu, men det här gör mig bara förvirrad! Det kan väl inte bara tvärvända? Jag kan ju inte komma till ortopeden och säga att jag brukade ha jätteont... Nu är det ju ett par veckor kvar så jag hinner säkert bli sämre igen ;) 

Kan det vara el-akupunkturen som hjälper? Är det den inflammationsdämpande medicinen Arcoxia som hjälper? Eller är det bara tillfälligt bättre? 

Kan bara säga att det känns konstigt, tänk att få ha det så jämt? Måste vara underbart. Ska njuta så länge det varar! 

Min promenadväg   

I måndags bestämde jag mig för att börja promenera mer. Får ju ont när jag går för långt så jag har ärligt talat varit rätt less på det... En kvart liksom, hur kul är det? Ta på sig en massa vinterkläder och gå ut i snö och halka och gå samma väg i en kvart :( Men nu har jag tagit mig i kragen! Går ut en kvart på förmiddan och går då neråt cykelbanan och tre gator bort svänger jag och efter tre gator igen svänger jag hemåt. På eftermiddan går jag uppåt på cykelbanan och tre gator åt det hållet svänger jag osv.... Blir åtminstone en halvtimme varje dag. Läste i Aftonbladet att en halvtimmes daglig promenad förlänger livet med 5-6 år... ;) 

I snart två veckor har jag haft en sån envis, jobbig huvudvärk :( Vaknar med ett tryck över pannan varje morgon. Så tråkigt. Undrar om det är spänningar, mycket att fundera över nu med jobb mm. 

Nojig så in i norden! För ortoped-besöket! Och det är flera veckor kvar. Usch, jag hatar det här! Varför kan man inte få gå till läkare och känna sig trygg med att man kommer bli väl bemött, trodd på och noga undersökt? Jag har alltid värsta domedagskänslan innan, det här går aldrig, han/hon kommer skratta åt mig och undra vad jag har där att göra... Jag har nog inte tillräckligt stora problem, jag inbillar mig och överdriver. Borde nog skärpa mig och åka till jobbet NU! Usch jag bara gnäller. Hypokondrisk är jag nog. Gah! 

Idag ringde jag till ortopedmottagningen för att kolla om det är nån kallelse på gång. Det var det inte. En ortoped hade varit sjuk och de låg efter men betade av kön så fort de kunde. Jag förklarade lite att jag varit sjukskriven ett år nu och att fk och läkare vill att jag ska börja jobba fast jag inte är bättre. Plötsligt fick jag en tid den 9/2!!! Tur att man är tjatig och orkar hålla på... 

Men nu undrar jag vad ni tror, den 5/2 har jag tid hos läkaren för kortisonspruta i muskelfästet, är det dumt bara några dagar jag ska till ortopeden? Eller spelar det ingen roll? 

I fredags var jag på el-akupunkturen igen, höll på att somna... Det värsta var bara att jag knappt vaknade på hela dagen sen, framåt kvällen kände jag mig lite som människa igen. Blir sååå trött efteråt! Men det tyder väl på att jag är mottaglig i alla fall, så jag hoppas det ger effekt snart :-)  

I lördags var jag och sambon på den lokala nyårsrevyn här i stan, jättekul! Så sällan jag gör sånt nu för tiden och ännu mer sällan vi gör nåt ihop bara vi två, vi har ganska svårt att få barnvakt tyvärr. Så det var extra roligt :-)  Visst kändes det i ryggen att sitta där men jag hade med mig en kudde att ha bakom ryggen, det hjälper mycket! 

I eftermiddag ska jag träffa min chef och passa på att samtidigt hälsa på dom på jobbet en stund, måste skola in mig lite försiktigt om jag nu ska börja jobba... Vi ska prata om vad som kan göras för att underlätta för mig när jag kommer tillbaka. Det är ju chefens ansvar att se till att det funkar så bra som möjligt att börja arbeta efter en sjukskrivning. Ska bli intressant. Sen blir det ju ett möte med fk också men jag har inte fått nåt datum för det än. 

Bra text som jag hoppas stämmer! Kram! 

Idag har jag varit hos sjukgymnasten och fått elektrisk eller elektronisk akupunktur, kommer inte riktig ihåg vad det heter... Det är nån blandning av akupunktur och tens kan man säga. Man kopplar på ström till akupunkturnålarna och sen ligger man med det i ca:30 minuter. Det var faktiskt riktigt skönt! Mycket behagligare än vanlig akupunktur. Ska prova detta två gånger i veckan ett tag och se om det har nån effekt. 

Idag har jag varit på vårdcentralen hos en ny läkare igen... Men det verkar som om hon ska vara kvar ett år åtminstone så nu hoppas jag verkligen få träffa henne i fortsättningen. Min sjukskrivning gick ut i måndags så därför hade jag en tid idag. När jag kom in satt hon och läste igenom mina journaler (bara det liksom!) Jag fick faktiskt förtroende för henne direkt, en kvinna i 60-årsåldern som verkade sympatisk och faktiskt intresserad! Sen berättade hon att hon varit runt och jobbat på många olika ställen genom åren, bl a Ryggkirurgiska i Strängnäs. Och det märktes ju att hon kunde det här bättre än alla andra allmänläkare jag träffat under de här åren, hon förklarade och ritade upp ryggen på ett papper. Kunde jag inte haft turen från början att få en sån läkare? 

Sen berättade jag att jag väntar på kallelse till ny ortoped för att kolla bäckenet. Det verkade hon mycket skeptisk till... Hon undersökte och kände och klämde och sa att där jag har som mest ont är jag även svullen, och där sitter ett muskelfäste som hon tror att det är inflammation i. En kortisonspruta borde hjälpa. Precis som i maj förra året när jag var hos ortopeden på Spenshult och fick en spruta precis där och även åt diklofenak i tre veckor. Det hjälpte INGENTING! Men det trodde hon stenhårt på, så jag provar väl igen då. Om ett par veckor, fick även Arcoxia utskrivet mot inflammation. 

Sjukskriven till 22/2, innan det ska det bli möte med fk. Hon tycker att jag ska testa att jobba 25%, på villkor som vi ska göra upp på mötet, tex att jag inte kan jobba på avd med de minsta barnen just nu. Har blandade känslor inför att jobba faktiskt. Är mycket osäker på om det kommer funka. Samtidigt är jag sjukt trött på att vara hemma, grubblar alldeles för mycket, behöver träffa lite andra människor än min familj. På ett sätt är det nog bra om nån, tex läkaren, säger att Nu ska du försöka i alla fall! Själv har jag blivit så mesig och osäker och rädd för att få ondare. Skulle nog aldrig komma till skott själv! Så nu SKA jag hälsa på dom på jobbet snart! Har varit jättedålig på det. Fast jag saknar dom. 

Sen ska jag vila ofta. Slappna av, gärna på värmemadrass, massage, akupunktur, tens... Fortsätta med stabilitetsövningar. Känns verkligen som jag står och stampar, kommer ju aldrig framåt! Och jag undrar jag... Inflammation i ett muskelfäste... får man så ont av det? Så länge? Så utspritt, ut i höft, ljumske och ner i ben och knä? Känns ändå bra att få komma till ortoped en gång till, om dert så bara är för att utesluta en sak till, då vert jag åtminstone säkert att det inte är bäckenet som spökar.