Hur f-n ska man orka med detta?! Att vakna med värk varenda morgon, inte orka göra nånting, lägga sig med mer värk varenda kväll :( Jag tror allvarligt att jag blir galen snart! Eller så ger jag upp. Just nu känns det så i alla fall. Jag vet att man är starkare än man tror, man ger inte upp i första taget, det har jag tidigare erfarenheter av. Man kämpar på. Men måste det vara så tungt och kämpigt längs vägen? Det som hållert mig uppe för tillfället är att jag ska på mr och sen till ortoped igen, det är ju inte kört än... Orka!
Andersson
23 september 2014 14:16
Man orkar för att hoppet aldrig dör, det finns bättre dagar där framme men ibland är man bra trött :)
Sara Emma
23 september 2014 14:24
Ja jag hoppas de bättre dagarna kommer snart :-)
Liza
25 september 2014 17:29
Näääää,usch du har sån himla otur!Förstår verkligen att du lessnar och vill slänga in handuken ibland...Vilken jäkla resa!Sara,jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att dom hittar vad som är fel snart så du kan få hjälp!Kram
http://www.inmyplace.bloggplatsen.se
Sara Emma
25 september 2014 22:24
Jaa, nåt fel måste det va... Just nu är det helt omöjligt, värre än nånsin. Antingen blev nåt fel vid operationen eller så är det nåt helt annat. Tungt är det i alla fall.
Emma
26 september 2014 22:18
Idag var jag på återbesök på sjukhuset där jag är opererad, och jag träffade min sjukgymnast i en timma. Vi pratade om allt möjligt, men bland annat så nämnde jag att jag ibland kan få ont i höfterna när jag har en riktigt dålig dag.
Då sa hon att det inte var någon fara om jag bara får det ibland, men att det finns de (inte helt ovanligt) som får ont i höfterna och ner i benen efter en sån här operation. Då tänkte jag på dig. Hon sa att detta beror på att när vi står upp så är det ju tyngdkraften som drar/pressar oss neråt hela tiden, och om den inre muskulaturen i ryggen är lite för svag så orkar den inte hålla emot och höfter och ben kan få ta mer stryk. Detta var inte farligt, men det kunde vara ett slags tecken på överbelastning enligt henne och det hjälps av att man vilar mer (5 min vila efter varje sak man gör), och tränar sina stabilitetsövningar VARJE dag. Efter ett par veckor så vänjer sig kroppen vid att det är lugnare, och det kan hjälpa mot smärtan.
Jag ville bara skriva det till dig ifall det kanske lugnar dig lite. Jag hoppas du tycker det är okej. Det här är ju vad min sjukgymnast säger till mig, så jag ger dig absolut inga råd iom detta. Tänkte bara om du ville höra det. Jag kommer skriva ett långt inlägg om dagen och allt jag fått höra på min blogg när jag har lyckats samla tankarna lite :) Kram!
http://vagenfram.wordpress.com
Sara Emma
27 september 2014 11:25
Du får jättegärna skriva precis vad du vill! Såna tips och förklaringar är guld värda när man går omkring och har ont och är orolig :-) Du verkar ha tur med bra läkare och sjukgymnast. Jag är faktiskt duktig och gör stabilitetsövningarna varje dag, men det känns inte som jag kommer framåt nåt, så fort jag testar nåt nytt eller tränar lite mer så blir det sämre. Försöker tänka att det jag gör ändå är bra. Kram!