Knappt två veckor kvar av arbetsträningen och en vecka kvar till nästa möte med FK. Hur fort går tiden egentligen? Tänkte summera de här tre månaderna lite.

Började i augusti att arbetsträna på mitt vanliga jobb, en förskola. Ska vara på avd med de "stora" barnen, 3-5 år. På mötet innan bestämdes att jag skulle börja med två timmar per dag, mån-fre. Sen skulle jag efter bara två veckor öka till tre timmar per dag. Ganska stora kliv när man varit hemma i drygt 2,5 år. Det gick ju inte förstås. Efter tre veckor var jag helt slut, fysiskt och psykiskt och allt kändes hopplöst. Dags för nytt möte. Var så otroligt nervös att de skulle säga att det här var din sista chans... Men som tur var verkade både FK, doktor och chef förstå att detta går för fort. Bestämdes att jag går tillbaka till två timmar och fortsätter så tills det känns att det funkar. Sen skulle jag öka om det kändes bra. Så nu har snart hela arbetstränings-perioden gått och jag gör fortfarande oftast bara två timmar. Stannar lite längre när det känns ok. Men det funkar! Känns ändå lite hoppfullt, jag klarar två timmar och är inte helt slut resten av dagen. Det är så roligt att vara på jobbet, betyder mycket mer än jag trodde. Härliga arbetskamrater :)

Nu hoppas jag att FK är nöjda med detta för tillfället och att jag kan få börja jobba 25% istället. Mitt mål är ju förstås att så småningom kunna jobba åtminstone 50% men det får nog ta sin tid. Hoppas, hoppas att jag får den tiden!

 

Annie

26 oktober 2016 14:14

Men vad bra att det ändå funkar, så roligt :)
Det måste kännes oerhört bra, förstår dig :)

Hoppas verkligen du får ta det i den takt som passar Dig bäst också!

Glad för din skull<3

Kram!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

ejja87

27 oktober 2016 20:20

Bra kämpat. Ta det i din takt så kommer det går bra.

http://rehabbloggen.wordpress.com

Sara Emma

27 oktober 2016 21:13

Tack!

 

Annie

5 november 2016 18:19

Sv: Ja det är mysigt :)
Skulle inte vilja byta .. älskar att bo nära naturen och i hus :)
Och ändå nära stort köpcentrum ;)

Hur har det gått för dig?

Kram<3

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

75linsa@gmail.com

6 november 2016 14:29

Hej på dig!
Fy vad kämpigt du har det. Hur gick det på mötet med FK?
Jag har blivit jättebra efter mina steloperationer av si-lederna, men i september fick jag plötslig ländryggssmärta och det visade sig vara diskbråck. Så jäklar trött på att det ena efter det andra kommer. Nu är jag sjukskriven igen. Fattar inte hur du orkar psykiskt. Detta fick mig att tippa över. Så inte nog med smärta, så ska man fajtas med ångestattacker och nedstämdhet.
Hoppas du fixar att jobba 25 %.
Kram Linda Säll

Sara Emma

6 november 2016 14:56

Hej! Nää va tråkigt :( Förstår att du deppar ihop ibland. Det gör jag också må du tro. Värken tar så mycket energi så det är inte lätt att hålla modet uppe, krävs inte mycket för att man ska falla... Tror jag har en förmåga att liksom stänga av, men sen bryter jag ihop ett tag, och sen kör jag på igen... Tycker det allra jobbigaste är ovissheten, hur det ska gå framöver med jobb, FK mm.
Vad händer nu då för dig? Tror man att diskbråcket kommer läka eller är det tal om operation? Skickar en massa kramar!

 

Anna

7 november 2016 07:44

Hej!
Men va skönt att du känner att det fungerar att med arbetsprövningen på 25% och att du vill pröva att jobba istället. Det måste väl fk vara nöjd med eller är det för lite tid enligt dom?
Själv hoppas jag börja jobba del av tid 2/12 men jag ska ner till Ängelholm på ett återbesök för bäckenlederna och hoppas inte att läkaren ser något som Gbg missat igen på mina MR bilder eftersom jag har sådan smärta i nivån ovanför min steloperation i ländryggen. Vill börja jobba lite då det är långtråkigt att vara hemma nu.

Ha det bra!!! Kram Anna

Sara Emma

7 november 2016 09:48

Hej! Jodå FK var nöjda med det, just nu åtminstone... Börjar jobba 25% nu och ska göra det året ut :) Sen ska jag testa 50% och det känns sådär... Hoppas det funkar!
Visst är det tråkigt att va hemma? Så skönt att komma iväg lite i alla fall. Hoppas det funkar för dig med och att det inte är nåt mer i ryggen.
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Aldrig får det va lugnt i livet. Svårt att hitta en varaktig balans när livet krånglar till allt. Berättar mer senare, just nu är allt uppochner och ryggen är det sista jag tänker på tyvärr. ...

Oj va länge sen jag skrev här! Har inte riktigt orkat, men nu ska jag uppdatera lite. Har fått godkänd sjukskrivning på 25% tom 31/8. Trodde jag aldrig. Så jag jobbar på 65% och är tjänstledig 10% och sjukskriven 25%. Funkar jättebra! Så skönt att ...

Har tänkt på en sak... jag är nästan aldrig sjuk numera. När jag var sjukskriven i tre år så tänkte jag att det är nog för att jag inte träffar så mycket folk, men nu har jag varit tillbaka ett par år om man räknar från att jag började arbetsträna, o...

Trodde jag aldrig, och inte min doktor heller ;) FK beviljade min sjukskrivning på 25% i tre månader till! Utan att krångla. Jag var helt beredd på att fajtas igen men nu slapp jag det ett tag, så skönt! Har höjt dosen på saroten för att se om det ...

Är så glad för jag har lyckats förlänga mina promenader :) Klarar nästan 40 min i rask takt nu, det är sååå skönt! Max 20 min har funkat förut och det har känts så meningslöst, tappade lusten helt. Men nu känns det ju som att det faktiskt gör lite ny...