Livet är som en bergochdalbana... en vandring från toppar till dalar, ibland snubblar man fort ner i en djup dalgång. Ofta är det lite tuffare att ta sig upp mot toppen igen. Svårt att hitta en balans och gå på jämn mark.
Ja alltså, mina bättre dagar känner jag mig rätt hoppfull! Visst kommer det funka att arbetsträna, kommer bli kul att komma iväg och träffa arbetskamraterna :) Snart kan jag nog jobba åtminstone halvtid och ändå orka med resten av livet!
Sen kommer de sämre dagarna... värken är outhärdlig, inga tabletter hjälper, vila hjälper inte heller men jag orkar inget annat. Avbokar inplanerade saker, struntar i träning och promenader. Tänker att det är kört! Kommer aldrig kunna jobba mer nånsin. Ekonomin kommer krascha. Jag kommer bli deprimerad.
Såna känslor och tankar gör bara allt värre, men ibland måste det få komma ut... orkar inte va positiv varje dag och se glad och pigg ut.
Idag är en sån dag... en bryt ihop-dag :( Hoppas på en bättre dag imorn.
Liza
2 juli 2016 06:44
Kraaaaaaaaaam!Klart det kommer bättre dagar,men som du själv skriver måste man få släppa ut lite ibland oxå-det går inte att hela tiden tänka positivt!Förstår din känsla så väl,försök att komma ihåg att arbetsträningen är just TRÄNING/test för att se om/hur det går!När jag började arbetsträna var min handläggare på Fk väldigt förstående och sa till mej att inte gå ut för hårt-har för mej du har en bra på Fk oxå som säkert säger samma sak!Massa kramar
http://www.inmyplace.bloggplatsen.se
Sara Emma
2 juli 2016 09:43
Tack Lisa! Jag har tyvärr bytt handläggare på FK men den nya verkar väl skaplig, lite tuffare tycker jag. Enligt honom måste jag göra minst 25% alltså 2 tim varje dag, efter två veckor ska jag öka till 3 tim... sen blir det nytt möte. Det är liksom nu eller aldrig känns det som, nu vill de se ganska snabbt om det funkar eller inte.
Saken är den att jag tror inte nåt annat jobb skulle va bättre, har ju lika ont hemma.
Kram!
Liza
2 juli 2016 12:20
Aha,hoppas den nya blir ok oxå då!Konstigt,till mej sa dom att jag skulle göra så mycket jag kunde men absolut inte ta ut mej så det blev bakslag...Man måste väl se lite hur det går innan man kan bestämma hur mycket,och hur snabbt,man kan öka?!Den första tiden var rätt jobbig med mycket smärta men det blev bättre efter ett tag,som att jag behövde vänja mej lite vid att "vara igång" igen.Kram på dej-jag hoppas det kommer gå bra!
http://www.inmyplace.bloggplatsen.se
Anna
3 juli 2016 08:10
Hej!
Stackars dig, men finns det ingen hjälp att få för detta? Jag själv sliter med muskelfästen runt mitt bäcken och höfterna efter bäckenledsoperationen men då får jag hjälp av sjukgymnasten som trycker ut mina triggerpunkter. Om det inte hade varit så många som ömmar så skulle han sätta akupunktur men då skulle det bli ett hav av nålar säger han :-). Det gör fruktansvärt ont när han börjar men sedan släpper det iaf och då är det otroligt skönt. Men jag har stora problem även med andra muskler men hoppas och tror att det ska bli bättre efter att även min andra bäckenled blir opererad.
Hoppas att det kommer fungera för dig på arbetsprövningen så du slipper gå och fundera på det. Även sådant som man inte tänker på men som finns med omedvetet kan ju göra att kroppen reagerar negativt.
Hap det bra!!!! Kram
Sara Emma
22 juli 2016 18:21
Jag går hos en ny sjukgymnast nu som verkar vara bra. Hon fattar att vi måste gå varsamt fram. Ska nog testa massage också och nån sorts triggerpunktsbehandling.
Hur är det med dig nu? När ska du operera andra leden?
Kram!
Annie
6 juli 2016 15:19
Sv: Tråkigt att det inte hjälpt dig :(
Jag kan med tycka att det är lite obehagligt, men ändå inte så mycket.
Är nog rätt tålig vad gäller nålar och sprutor ;)
Sen så får jag så mycket positiva effekter av akupunkturen-så det överväger allt det andra :)
Hur mår du nu?<3
Kram
http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se
Lise Korsedahl
17 juli 2016 21:41
Åh vad jag känner igen dessa känslor när jag läser ditt inlägg. Det jag brukade göra när jag kände så var att bara gå lägga mig och tänka på att "imorgon kan det knappast bli värre... !".. Usch verkligen för jävligt.
Stor kram till dig från mig.
Jag lovar dig... du är så mycket starkare än vad du själv anar ibland! <3
http://blogg.topphalsa.se/pilates
Anna
25 juli 2016 18:17
Skönt att du hittat en ny sjukgymnast som verkar bra och förestående för dina problem. Det är oerhört viktigt för att kunna ha möjlighet att få ett hanterbart liv. Det gäller säkert samma sak för dig som det är med mig att sjukgymnasten får gå varsamt fram och det är som att ha mig på en vågskål pga dåliga bäckenleder och även en rygg som inte är så stark än.
Jag opererade min andra bäckenled 12/7 och det är tufft nu. Men jag visste att det skulle bli kämpigare nu med tanke på att det var riktigt dåligt innan operationen. Jag hade inte ett muskelfäste som inte gjorde ont då och det är troligtvis det jag har problem med nu också att de ligger och småkrampar. Men det är mycket bättre än innan operationen så det är skönt.
När börjar du arbetspröva?
Hoppas att du börjar känna skillnad på behandlingen du får hos sjukgymnasten och att du har en bra sommar:-).
Kram Anna
Sara Emma
30 juli 2016 13:48
Va skönt att du har fått göra andra operationen, förstår att det är tufft nu! Men snart vänder det och blir bättre :) Hoppas du får ordning på ryggen och alla spända muskler sen också, det kämpar jag med nu.
Kram!